Snart är det ett nytt år!

Jag sitter här med en känsla av att nästa år kommer bli ett underbart men jobbigt år. Ser ljust på framtiden, hoppas bara på att någon vill ha vårat hus.. Jag är såå ivrig att få börja det nya livet. Få en lägenhet att inreda, ta hand om Alexander men ändå få lite tid över till mig själv. Inte bara vara mamma utan en kvinna med.

Jag tror att jag kanske kan få till självkänslan och få ordning på mig själv. Kunna se hur jag verkligen ser ut i spegeln. Jag är inte den där feta köttbullen längre. Jag vet att jag börjar få former och att jag ser mindre ut.
Jag vill kunna acceptera mig själv igen och tycka att jag ser bra ut.
Det tar emot att skriva detta för jag tycker att jag är ful. Inte bara fet utan utseendemässigt ful. Men en dag skall jag kunna se saker som jag gillar med mig själv men jag har mycket att arbeta på.

En sak som jag är glad över idag är mitt jobb, jag håller ju på att lära mig danska för fullt och jag gillar verkligen denna utmaning jag fått. Enda nackdelen är att det finns inga tjejer på min avdelning. Visst jag har inga problem att snacka med killarna och jag hoppas att de har accepterat mig som en i teamet även om jag inte pratar ren danska när jag är där. Men jag försöker iaf.
Men jag trivs jättebra med att vara tillbaka på företaget!

Jag har en bild av mig själv lagades mat i köket i nya lägenheten, min mat med mina grönsaker. Alex kommer att äta bara han smakar. Det är ingen konstig mat jag gör. Jag är faktiskt duktig på att laga mat. Jag hoppas att jag har energi till att börja baka med.. eget bröd. Grovt bröd med solrosfrön eller liknande. Förstår ni att jag längtar?!!!

Hoppas bara att pengarna kommer räcka till att bo i en 3:a för nog behöver både Alex och jag egna rum att sova i. Hoppas att det finns någon som vill köpa huset snabbt så att vi kan flytta snart.

Det pirrar i kroppen, kanske håller alla mina känslor på att vakna till liv igen... Jag har ju legat i tråkig dvala så länge nu.

Jaja jag vet att jag babblar nu men nu skall jag sluta för nu är det dags att börja städa här inne. Vi får ju lite besök i morrn av min vän Anna som kommer att fira nyår här hos oss!

Separation!!

Den 14:e December, det var en fredag så gjorde jag och sambon slut, jag hade ju tänkt på det en längre tid och det var faktiskt han som tog upp det. Det var inget roligt samtal och det är inte roligt att såra någon som betytt så mycket för en själv.
Vi är goda vänner och kommer hålla det så för Alexanders skull. Det var jätte jobbigt de första dagarna efter men nu börjar jag känna att det var rätt beslut. Jag behöver få bo med Alexander ensam och bara ha honom och mig att sköta om.
Så nu efter jul och nyår kommer vi att gå till mäklaren för att få en värdering på vårat hus och så klart prata med banken angående alla lån...
Jag behöver lägga om alla mina för att få en mindre summa varje månad att betala.. Hoppas att de kan hjälpa mig med det... Jag menar jag har ju jobb nu så det borde inte vara nått problem.
Så nu ser jag framtiden an och längtar tills den dagen kommer då jag får en mindre lägenhet att inreda igen. Att göra allt för att sonen skall få det så bra som möjligt.
Jo by the way. Nu rasar jag i vikt igen. 26 kilo har jag tappat totalt nu och 163 cm på hela kroppen. Jag tror att det lossnar nu när jag får vara för mig själv och äta det jag tycker om. Jag känner mig lyckligare igen!!

Lite sent men bättre än aldrig!

Nya bilder tagna den 19 november och då hade jag gått fyra dagar över sen mitt halvårs jubileum.
23 kilo lättare och mer än 150 cm mindre totalt på hela kroppen från halsen och nedåt.
Jag hyfsat nöjd, kirurgen nöjd. Nu är det bara resten att ta på ett halvår ytterligare. Då skall det komma diskussioner om eventuell buk sträcknings op!