Jag vet inte vad som hände men på morgonen i lördags så kände jag direkt när jag vaknade att nått hänt med min sinnesstämmning. Jag är gladare och piggare, känner inget motstånd mot allt som jag gjort tidigare.... Har kroppen nått eget lyckohormon som kan sätta in från en dag till en annan...? Jag känner mig som vanligt igen.
Jag ser fram emot att få vara ensam utan ungar och man ett par timmar på lördag för då skall jag få åka på pysselmara... Underbart!!! Tänkte börja med dopinbjudningar, det blir väl ett dop här så småningom. Skall bara få Bengt att berätta vilka han vill bjuda på sin sida... Han är lite mer selektiv över sin familj/vänner...
Funderar allvarligt på att köpa mig modifast och köra två veckor på det... Inte bara för att gå ner i vikt utan mer för att få bort sockersuget jag fastnat i. Men det blev över 700 spänn med frakten så jag måste spara lite för att kunna göra det...
Fast jag vet inte om det fungerar på mig.... kroppen sparkar väl bakut och sätter en extra valk på magen istället.
Ja nu skall jag nog ta och göra nån nytta.... kunde inte sitta ute med André idag för det blåser så infernaliskt... Så han ligger ombonad i vagnen å jag får vara inne och lyssna på babyvakten när han vaknar istället.....
måndag 19 april 2010
lördag 10 april 2010
Lördag!
Sitter bredvid bebis som pratar och pratar, han vet att han har en röst!! :o)
Längtar efter semester, ensam utan barn och man, jag behöver sova, tror inte jag har sovit mer än 4 timmar i sträck sen André kom till världen. Nu är det inte bara bebis det beror på utan också karln jag har, som snarkar och gnisslar tänder nått infernaliskt. Och som värst blir det när han har druckit.
Jag är nedstämd känner jag, känner mig som en värdelös nänniska, det är nog isoleringen som gör det, att vara mammaledig är inte det bästa när man bor som man bor och inte kan åka vart man vill och när man vill pga ekonomin.
Sen känner jag mig så kontrollerad hela tiden och upplever att jag får "skäll, gnat och tjat hela tiden. Inte nog med att jag inte får sova, jag har två barn att ta hand om, sen städa, tvätta, diska, laga mat och gör jag inte saker i tid får jag faan för det, vilket är typ jämt nu. Vill jag göra nått för mig själv går det inte för det är för dyrt eller nått annat måste komma före osv osv.... Sen klagas det på vikten...min vikt... hela tiden... ingen peppning för att uppmuntra mig.... jag hör bara negativitet hela tiden..
Vilket inlägg... bara klagan igen.... Jag skall bättra mig... lovar... sova får man ju göra när man dör sägs det ju....
Längtar efter semester, ensam utan barn och man, jag behöver sova, tror inte jag har sovit mer än 4 timmar i sträck sen André kom till världen. Nu är det inte bara bebis det beror på utan också karln jag har, som snarkar och gnisslar tänder nått infernaliskt. Och som värst blir det när han har druckit.
Jag är nedstämd känner jag, känner mig som en värdelös nänniska, det är nog isoleringen som gör det, att vara mammaledig är inte det bästa när man bor som man bor och inte kan åka vart man vill och när man vill pga ekonomin.
Sen känner jag mig så kontrollerad hela tiden och upplever att jag får "skäll, gnat och tjat hela tiden. Inte nog med att jag inte får sova, jag har två barn att ta hand om, sen städa, tvätta, diska, laga mat och gör jag inte saker i tid får jag faan för det, vilket är typ jämt nu. Vill jag göra nått för mig själv går det inte för det är för dyrt eller nått annat måste komma före osv osv.... Sen klagas det på vikten...min vikt... hela tiden... ingen peppning för att uppmuntra mig.... jag hör bara negativitet hela tiden..
Vilket inlägg... bara klagan igen.... Jag skall bättra mig... lovar... sova får man ju göra när man dör sägs det ju....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
