11 månaders bilder

Här kommer en liten uppdatering. Inte så många kilon som försvunnit på tre månader, kanske huden stramats åt lite bara.

Å så från sidan dådå.

Tabletterna jag fått verkar jättebra, jag mår fint igen, stabilt skulle man väl kunna säga. Nu kan jag ta mina problem utan att bryta ihop igen och igen och igen. Mitt samtal med kuratorn gick över förväntan och det känns bra att få prata av sig... Allt ordnar sig så småningom. Det är bara jag som har lite för bråttom. Men jag ser så mycket fram emot att få min egna lägenhet som jag kan få måla och inreda. Jag måste ge det lite tid, förr eller senare kommer jag få flytta.
Jag känner energi igen och mycket har jag nog solen och det fina vädret att tacka för.

30 kilos jubileum!

I onsdags hade jag 30 kilos jubileum, jag har nu gått ner 30 kilo av 49. Så nu är det bara 19 kilo kvar till normalt BMI. I övrigt så har jag haft stora problem med biverkningar av medicinen. Jag har mått så illa så jag blev tvungen att åka på akuten för att få nån hjälp. Jag måste ju kunna äta, det är jätte viktigt. Så jag fick en ny medicin mot illamående. Men när jag tog den så orsakade den en ångestknuta i bröstet så jag bröt ihop på torsdagen igen. Det var enbart medicinerna som gjorde det har jag upptäckt... så idag har jag inte tagit min medicin än utan jag tänker ta den på kvällen innan jag går å sover istället. Så kommer eventuella biverkningar på natten.
Och vet ni vad... jag har mått prima idag... inget illamående, ingen ångest. Bara mitt normala jag... jag har till och med varit hungrig. Det gick galant att jobba!!!!
Nu vet jag hur jag skall göra och förhoppningsvis blir allt lättare nu.
Jag har till och med fått tid till kurator nästa vecka! Jag ser livet mycket mer positivt nu!
Håll tummarna nu att jag kan hålla mig stabil nog för att kunna jobba.

Kanske det är dags för lite nya bilder, även om det går sakta i viktnedgången. Jag skall fråga min goa kompis om vi kan göra det till veckan!

Tom och trött!

Jag fick träffa en företagssköterska på företagshälsovården, vi pratade lite och jag fick ut ännu mer tårar. Förstår inte hur det kan finnas några kvar. Hon rekommenderade mig att ta kontakt med min egna läkare eftersom det kostade företaget massor med pengar att ta det den vägen... Hon bad mig även skriva listor på sånt som ligger och trycker och som skall göras.
Jag ringde sjukhuset och fick en telefontid idag. Hon ringde ganska tidigt faktiskt och jag fick antidepressiva medel och en akutremiss till kurator. Jag behöver ingen sjukskrivning så länge jag kan få gå ut och promenera när det känns tungt. Och jag vill inte vara sjukskriven men jag vill inte heller sitta och grina när jag jobbar. Ringde min chef och talade om vad läkaren sagt och han sa att det är ju bättre för deras del om jag kan promenader istället för att vara sjukskriven. Det kostar företaget mindre och det är bra det. Så jag kommer vara hemma nu tills på måndag å så tar jag nya tag och fortsätter jobba. Det känns ändå bäst faktiskt.
Jag är bara sååå trött. Jag sover och sover och sover... men är tröttare än tröttast ändå. Men om 4 veckor om allt fungerar som det ska så kommer jag må bättre enligt läkaren... fast jag råkade glömma att fråga om dosen jag fick fungerar på mig som GBP-opererad. Men jag märker ju om inget händer.
Ja det blir att ta en dag i taget.