Lördag!

Sitter bredvid bebis som pratar och pratar, han vet att han har en röst!! :o)

Längtar efter semester, ensam utan barn och man, jag behöver sova, tror inte jag har sovit mer än 4 timmar i sträck sen André kom till världen. Nu är det inte bara bebis det beror på utan också karln jag har, som snarkar och gnisslar tänder nått infernaliskt. Och som värst blir det när han har druckit.
Jag är nedstämd känner jag, känner mig som en värdelös nänniska, det är nog isoleringen som gör det, att vara mammaledig är inte det bästa när man bor som man bor och inte kan åka vart man vill och när man vill pga ekonomin.
Sen känner jag mig så kontrollerad hela tiden och upplever att jag får "skäll, gnat och tjat hela tiden. Inte nog med att jag inte får sova, jag har två barn att ta hand om, sen städa, tvätta, diska, laga mat och gör jag inte saker i tid får jag faan för det, vilket är typ jämt nu. Vill jag göra nått för mig själv går det inte för det är för dyrt eller nått annat måste komma före osv osv.... Sen klagas det på vikten...min vikt... hela tiden... ingen peppning för att uppmuntra mig.... jag hör bara negativitet hela tiden..

Vilket inlägg... bara klagan igen.... Jag skall bättra mig... lovar... sova får man ju göra när man dör sägs det ju....