Jag fick träffa en företagssköterska på företagshälsovården, vi pratade lite och jag fick ut ännu mer tårar. Förstår inte hur det kan finnas några kvar. Hon rekommenderade mig att ta kontakt med min egna läkare eftersom det kostade företaget massor med pengar att ta det den vägen... Hon bad mig även skriva listor på sånt som ligger och trycker och som skall göras.
Jag ringde sjukhuset och fick en telefontid idag. Hon ringde ganska tidigt faktiskt och jag fick antidepressiva medel och en akutremiss till kurator. Jag behöver ingen sjukskrivning så länge jag kan få gå ut och promenera när det känns tungt. Och jag vill inte vara sjukskriven men jag vill inte heller sitta och grina när jag jobbar. Ringde min chef och talade om vad läkaren sagt och han sa att det är ju bättre för deras del om jag kan promenader istället för att vara sjukskriven. Det kostar företaget mindre och det är bra det. Så jag kommer vara hemma nu tills på måndag å så tar jag nya tag och fortsätter jobba. Det känns ändå bäst faktiskt.
Jag är bara sååå trött. Jag sover och sover och sover... men är tröttare än tröttast ändå. Men om 4 veckor om allt fungerar som det ska så kommer jag må bättre enligt läkaren... fast jag råkade glömma att fråga om dosen jag fick fungerar på mig som GBP-opererad. Men jag märker ju om inget händer.
Ja det blir att ta en dag i taget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Uscha, låter hemskt jobbigt men du ska se att det vänder nu kanske när du får hjälp av mediciner. Det ju rätt tungt med dem i början innan de får sin rätta effekt men du vet ju att det hanlar om några veckor upp till en månad. Skönt att du har så bra chef och kollegor, det är guld värt. Ska hålla tummarna att du snarast börjar må bättre och kanske tilloch med får lite vår känslor!
Finns här å stöttar dig på vägen! Detta kommer bli så bra, där borta i horisonten skiner solen! *kram*
Skicka en kommentar