Tårtadag!

Ja min födelsedag... men äsch det är så mycket annat som händer i livet så det är egentligen inte så mycket att fira. Lycklig att bebis mår bra å att ha fått sett den med egna ögon... Det överväger att fylla år. Jag är bara ett år äldre.
Men tårta skall det bli.. å i flera dagar än denna. Min käresta fyller ju jämt i morgon å jag kan tänka mig att det blir mycket folk som kommer å firar honom, sen ville min lilla buse komma hit å fira mamma å Bengt, han är egentligen hos sin pappa men det är klart han får komma hit om han vill.
Annars är det bara samma gamla hjulspår som man åker i..
Veckorna ser lika ut.
Jag har köpt nyare bil och det är ju en liten förändring. I går sålde jag min gamla skrutt, eller den är bokad av en köpare från Uppsala. Så jag hämtar en bil från Uppsala å säljer min gamla till Uppsala haha. Betalt-Kvitterat :o)
Längtar tills det är dags för bebis att komma ut, har det ganska stressigt på jobbet så jag bara längtar bort/hem när jag är där. Får bara mer och mer att göra på samma tid som redan var för kort.
Ja jag skall inte klaga för jag har ett fast jobb och det skall jag vara tacksam för, men jag har så mycket annat nu som jag vill ordna med.

Nu dags att göra nån nytta!

Envisa sjukdomar!

I måndags så kände jag att jag började bli förkyld men jag hängde i hela veckan nästan, på fredagsmorgonen kunde jag nästan inte andas och rösten var borta, febrig som vanligt. Hemma igen dådå... *suck*
På torsdagen hade vi ju varit och skrivit in oss på MVC och lämnat blodprover och kissprover å allt. Kissprovet visade att jag redan hade 2+ i äggvita och 3+ i socker... hmmm... blodsockret låg bra på 4.4.
BM trodde det betydde att jag fortfarande har UVIN kvar... och på fredagen sjuk som jag var, var jag tvungen att åka ner till Labb i Ljusdal med nytt kissprov och så tog de långtidsvärde på blodsockret.
BM ringde ju mig några timmar efter besöket på torsdagen och sa att efter lite funderande och kollande av mina prover, så tyckte hon det var bäst att jag fick träffa folket på specialmödravården i Hudik. Jag hade ju både diabetes och havandskapsförgiftning förra graviditeten. Så i mitten på mars skall vi dit då...

Nu i natt så började sonen kräkas, och jag sitter med magsmärtor och tycker synd om mig... jag vill inte ha mer sjukdomar... jag vill bli frisk igen så jag kan njuta av att vänta bebis... allt det här gör ju mig mer orolig. Hoppas den som är därinne har det bra ändå... och framför allt, att den lever...

Skall lämna av sonen till hans pappa idag... så jag kan försöka kurera mig och sova ut i morgon. Så kan de bråka med magsjukan. Jag orkar faktiskt inte, jag kan inte vara dyngförkyld och ha magsjuka... det blir för mycket...
Kanske jag skulle ge lill*n i magen smeknamnet monstret eftersom den suger ut allt immunförsvar för mig.
Men det skulle ju vara på ett kärleksfullt sätt ändå, ingen är mer välkommen än monstret *ler*

Alla hjärtans dag!

Idag är det alla hjärtans dag! Och det har firats med att köra till Hudik, vi hade främmande här från småland inatt som sovit över så körde vi dem till tåget, så när vi ändå var där så åkte vi runt lite på olika affärer.

Vi köpte bland annat en finare vinterjacka till Alexander och även en ny fodrad dress till honom eftersom allt vi haft tidigare gått sönder eller varit för små.
Vi åkte en sväng på Lidl med och handlade lite, sen var vi även på Lekmagasinet och där var det 25% på alla leksaker just i dag, så Alex fick även en xylofon som han kan spela med.
Vi hade ju ett annat ärende dit med, vi bad att få ett paketpris på vagnen och babyskyddet vi önskar oss.
Ja jag säger det rent ut nu, jag väntar bebis i september och är i v.9 just idag.
Kanske det är dumt att berätta så tidigt men går det galet så går det.

Sen efter det åkte vi på kina och åt en sen lunch eller tidig middag kanske man skulle säga. Mums!

Så nu är busen hemma med igen och jag fick faktiskt ett paket med posten igår med en överraskning från honom, mamma fick en ask med godishjärtan och ett kort som sa att jag älskar dig mamma! :o) Inget kan smälta ett mammahjärta som det :o)

Sjukskriven!

Har ju varit hemma sen den27 januari, fick ju ont i magen och senare på kvällen feber, magvärken gick ju så småningom bort men febern satt kvar.
Igår måndag 2/2 så provade jag att gå till jobbet ändå, gick inte så bra, slutade med att jag fick sitta på akuten ett par timmar så de fick ta reda på var febern kom ifrån.
Det slutade med ett enkelt svar, urinvägsinfektion, men jag som inte ens haft de problemen. Det kallas tydligen för tyst urinvägsinfektion, men hur skall man då kunna göra nått åt det??
De tog blodtryck och blodprover å annat med. Jag blev lite förvånad över blodtrycket, 105/75 så lågt har jag aldrig nånsin haft, men sköterskan sa att det kunde bli så när man haft feber så länge. Resultatet är en dunderkur med antibiotioka som är snäll mot mitt tillstånd och vila resten av veckan. Tack säger jag bara för jag är matt och yr och trött hela tiden.
Nu har jag ju dock busen hemma hos mig så vila kan man väl inte säga att jag gör. Men jag försöker ta det lugnt iaf.

Ute skiner solen jättefint men det är såå kallt så jag drar mig för att gå ut, jag har ju fått order att klä mig jätteordentligt i så fall... så mycket kläder har jag inte, så jag väntar nog tills febern gått ner och jag har mer ork. Men det ser så härligt ut här.
Jag bor ju numer riktigt på landet och det är vitt och lugnt och skönt. Längtar till våren när man kan sitta ute mot husväggen och sola lite lätt.

Annars har det väl inte hänt så mycket mer än att min bil går på sina sista månader innan det är dags för skrotning eller liknande, bilen fick så många 2:or på besiktningen att det inte lönar sig att laga, så nu måste jag hitta en billig men bra bil. Inte för liten och inte för stor att den slurpar i sig bensin. Men den måste vara rymlig nog att rymma barn och barnvagn och allt annat man drar med sig.

Tröööööööööööööööött

Ny vecka börjar igen, jag hade sååå svårt att kliva upp i morse. Men vad gör man inte för att få lön haha...

I helgen som var hade vi öppet hus för Alexander som fyllde 5 år tidigare förra veckan. Han hade så roligt på söndagen då han fick en jättefin cykel av mormor och morfar, en riktig mountainbike fast model jättemycket mindre :) Sen kom Anna och hennes två barn Zackaria och Julia och hälsade på. Av dem fick han en fin polisbil men tyvärr med ljud på till mammas förskräckelse, och även ett memoryspel med natur och djurbilder.

Och nästa helg kommer moster och då kommer vi åka till mormor och hälsa på henne och busen får väl mer presenter då, han älskar presenter min lilla grabb.

Gjorde en marängtårta som blev väldigt söt (för söt för mammas smak) men ganska populär ändå.

Jag längtar till om ca 4 veckor då det är dags. Hoppas bara att allt går bra då.
Jag önskar bara att jag får vara smärtfri tills dess, jag har haft jätteont nu i tre veckor. Man blir lite orolig men jag försöker ta det lugnt och tänka på att det är inget farligt och att jag är faktiskt opererad och en stor skillnad sen sist.
Men det påverkar min vardag jättemycket, jag får blodsocker fall jättelätt och måste äta var annan var tredje timme nu för att jag inte skall må jättekasst.

Nu är jag oxå lite lätt stressad eftersom jag varit i praktiken ensam på danska avdelningen nu ett par dagar.
Vilket innebär att jag får ta alla samtal + hinna göra allt som skall göras i listorna plus alla minst 1oo fall som måste uppdateras... Men jag är bara en och gör det jag kan... men stressen finns där ändå..

Firmafest och annat roligt!

Nu har det gått en vecka sen beskedet, har landat och jag känner mig mer säker och otroligt glad, lycklig, tacksam. Alla känslor man kan ha i det här har jag och fler därtill.

Inte så många som jag berättat för men snart så får alla veta det, det är ju ett besked som är omtumlande och som tar lite tid att smälta.

Annars har veckan varit rolig och som avslutades med firmafest på fredagen, några avslutade kvällen mycket tidigare än andra så att säga. En yngre herre fick släpas ut till en väntande ambulans... Det är svårt det här med spriten för vissa kan man ju säga..

Åkte hem vid 23 snåret efter som jag har lång väg att åka för att komma hem och sova kvar i Ljusdal kändes inte som ett bra alternativ. Jag hade ju båda min killar som väntade hemma på mig om än sovande.

Ohh!

Jag vet inte vad jag skall tänka och tro, men jag håller tummarna. Jag tänker ialla fall vara lycklig tills dess nån säger annat :o)