Trött!!

Jag är såå trött, onaturligt trött. Jag har nyss fått min b12 spruta så det kan det inte vara.
Eller jag vet ju vad det är... Jag börjar bli less på hela denna situation..

Det är ju komiskt egentligen, vi har gjort slut men kan inte flytta isär. Istället så får man ta tag i Anticimex, Trygg-Hansa, Mäklare. Ringa, bli uppringd.

Samtidigt skall man lära sig att prata danska, komma in i jobbet igen vilket visar sig svårare än vad jag trodde det skulle vara.
Går en dag när allt fungerar helt fint, nästa dag så känns allt som om man får börja om från början igen. Är jag så svår att prata med? Jag vet att det låter lustigt när pratar men jag försöker så gott jag kan...
Tänk om det inte räcker, att kunderna kommer bli sura när de har en svensk som försöker snacka dansk!! Tiden rinner ut... jag har studerat i 12 veckor snart och jag tycker att jag kan mindre och mindre.

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhh panik panik....

Märker att kroppens viktminskning tar stryk med.. Nu går det jättesakta. Ner och upp i vikten. Jag har tagit bort mer än 75% av övervikten men jag är ju långt i från nöjd.

Om inte någonting löser sig snart så kommer jag att explodera eller få ett nervöst sammanbrott och få åka plingplång taxi till psyket.
JAG VILL INTE VARA MED LÄNGRE, VARFÖR ÄR JAG INGEN STRUTS SOM KAN STOPPA HUVUDET I SANDEN FÖR????

*spottåfräs*

Sammanbrott och tävlan!

Jag är verkligen nära ett sammanbrott nu... Jag tror att jag upplevde min första panik ångest attack igår. Jag mådde illa, hade ont i bröstet och fick svårt att andas..
Så hade jag mest hela dagen.
Jag orkar bara inte med allt just nu. Speciellt som det är jag som måste fixa allt... stressar hit än dit och ringer och donar med allt som har med separationen att göra...
Jag vill bara lägga mig ner och försvinna och inte komma fram förrän allt är klart.
Men när man har barn gör man bara inte sådant. Man biter ihop och kämpar än hårdare.
Det kommer helt klart vara dags för en kurator eller psykolog när allt har ordnat sig.
Ja det är inte bara separationen det handlar om det är ju så klart min egen självbild också och hur jag blir behandlad på kursen/jobbet. Förmodligen så förstorar jag allt men jag känner mig som en livegen som bara skall lyda/göra som jag blir sagd att göra för annars får jag inte det som jag blivit lovad... Gillar INTE den känslan kan jag säga.

Ja för att muntra upp mig själv går jag in och läser andras bloggar och jag blev mycket gladare när jag läste en viktopskollegas blogg att chansen finns att vinna en digitalkamera. Jag som inte kommer att ha en att ta scrappingbilder med efter separationen. En chans är alltid en chans även om den är liten :o) Här är hennes blogg, www.jonsy.se gå gärna in och läs om hennes liv och se hennes bilder på hennes viktnedgång, där ligger jag i lä skall ni veta.

Nu är det dags att ta tag i livet igen. Idag är det dags för 4 års kontroll på BVC för min lilla buse som fyllde 4 år i Söndags!

8 Månader efter min op!

Idag har det varit ännu en milstolpe. Jag har varit opad i 8 månader och det har faktiskt hänt en hel del ser jag på bilderna.

Nu är det 27 kilo och totalt är det 184 cm som försvunnit på kroppen från halsen och nedåt.

Jag är ganska nöjd men det måste minska på magen mer. Den är fortfarande för stor och rund. Men det kommer ju en buksträckningsop förmodligen senare och då kommer det väl att se bättre ut. Nu har allt förflyttat sig söderut!!!

Annars går allt bra, vi har haft mäklaren på besök som värderatt vårat hus och förhoppningsvis kommer vi att gå +- 0 på affären.
Jag längtar tills den dagen då någon fallit för vår fina hus och köpt det så man kan fixa en lägenhet och börja göra i ordning för det nya livet. Idag fick jag kommentaren att jag strålar, att jag ser lycklig ut igen. Och ja det är jag.. :)

Ännu en vecka!

Så har ännu en vecka passerat förbi, nu på måndag är det dags för att ta kontakt med mäklaren för han hade semester när exet ringde.
Här hemma börjar det bli lite irriterat nu, vi är fortfarande vänner och det kommer vi förbli om jag får som jag vill. Men det är så mycket som skall göras.
Jag måste även prata med banken till veckan och beställa en tid till kolla upp min ekonomi osv. Att vi kommer sälja huset å så.
Jag måste fixa blanketter så jag kan lämna in en förflyttning på Alexander och dagis.
Sen måste man ha koll på kostnaderna för flyttnings avgifterna så man kan ha de pengarna när det är dags. Säga upp vatten, avlopp och sophämtning. Mycket att tänka på där.
Sen hitta en passande billig lägenhet till mig och Alexander.

Annars har jag haft det jätteroligt på danska kursen. Vi var till jobbet igår och höll till där hela dagen, vi kollade in lite nr som de andra skall kunna ha koll på, produkt nr, serie nr, osv.osv.
Men det innebar att jag kunde prata med mina kollegor som jag gillar mer och mer.
Tänk va skoj det kommer att vara när alla spärrar släppt och jag kan tala fritt utan att staka mig och undra om jag säger rätt!. Jag tror att en av de spärrarna släppte lite denna gången. Jag känner att det går lättare men jag behöver mer ordförråd.

En sak som bekymrar mig lite bara. Tror jag hamnade i onåd lite med min danska lärare/chef?? Han sade en sak till oss som jag talade om för mina kollegor, och det fick jag tydligen inte men då tyckte jag att han antingen inte skulle talat om det för oss eller så sagt att det var lite hemligt! Men gjort är gjort och jag gillar inte att bli behandlad annorlunda.
Men det blev lite iskallt så att säga. Det går väl över och han gör inte det misstaget igen.
Och nu blev jag tydligen inte heller en medlem i gruppen heller för det var tänkt så att vi skulle ha träffar i början när vi jobbar sen för att kolla av hur det går å så. För att få lite stöd och feedback. Men nu så sa han att det fick inte jag gå på??
Förmodligen så tycker han att jag klarar mig så bra redan nu och inte vill plocka ur mig ur supporten men tror han inte att jag oxå vill ha lite stöd och feedback... jag är fortfarande svensk även om jag sitter på den tekniska delen. Jag behöver ju ha mer hjälp än de andra då jag måste lära mig tekniska termer på danska också.
Jaja jag har en kollega som ville fråga vad det handlar om. Om inte jag behöver lika mycket stöd som de andra. Kanske är det för att jag redan är anställd och det är nu efter tre månader de behöver börja tjäna pengar på mig.

Idag skall vi åka till mormor en sväng för exet skall på bandy. Mommo har varit lite krasslig men nu verkar hon orka med lite besök av sitt busiga lilla barnbarn.
Jag tycker det är mysigt att åka på lite besök jag med.
Jag önskar att tiden kunde gå fortare så huset blir sålt och att man kan finna sig en lägenhet och börja sitt nya liv. Jag vet att jag inte dör av att vara här i några månader till men jag vill bort bort och ha lite eget liv med.

Snart är det ett nytt år!

Jag sitter här med en känsla av att nästa år kommer bli ett underbart men jobbigt år. Ser ljust på framtiden, hoppas bara på att någon vill ha vårat hus.. Jag är såå ivrig att få börja det nya livet. Få en lägenhet att inreda, ta hand om Alexander men ändå få lite tid över till mig själv. Inte bara vara mamma utan en kvinna med.

Jag tror att jag kanske kan få till självkänslan och få ordning på mig själv. Kunna se hur jag verkligen ser ut i spegeln. Jag är inte den där feta köttbullen längre. Jag vet att jag börjar få former och att jag ser mindre ut.
Jag vill kunna acceptera mig själv igen och tycka att jag ser bra ut.
Det tar emot att skriva detta för jag tycker att jag är ful. Inte bara fet utan utseendemässigt ful. Men en dag skall jag kunna se saker som jag gillar med mig själv men jag har mycket att arbeta på.

En sak som jag är glad över idag är mitt jobb, jag håller ju på att lära mig danska för fullt och jag gillar verkligen denna utmaning jag fått. Enda nackdelen är att det finns inga tjejer på min avdelning. Visst jag har inga problem att snacka med killarna och jag hoppas att de har accepterat mig som en i teamet även om jag inte pratar ren danska när jag är där. Men jag försöker iaf.
Men jag trivs jättebra med att vara tillbaka på företaget!

Jag har en bild av mig själv lagades mat i köket i nya lägenheten, min mat med mina grönsaker. Alex kommer att äta bara han smakar. Det är ingen konstig mat jag gör. Jag är faktiskt duktig på att laga mat. Jag hoppas att jag har energi till att börja baka med.. eget bröd. Grovt bröd med solrosfrön eller liknande. Förstår ni att jag längtar?!!!

Hoppas bara att pengarna kommer räcka till att bo i en 3:a för nog behöver både Alex och jag egna rum att sova i. Hoppas att det finns någon som vill köpa huset snabbt så att vi kan flytta snart.

Det pirrar i kroppen, kanske håller alla mina känslor på att vakna till liv igen... Jag har ju legat i tråkig dvala så länge nu.

Jaja jag vet att jag babblar nu men nu skall jag sluta för nu är det dags att börja städa här inne. Vi får ju lite besök i morrn av min vän Anna som kommer att fira nyår här hos oss!

Separation!!

Den 14:e December, det var en fredag så gjorde jag och sambon slut, jag hade ju tänkt på det en längre tid och det var faktiskt han som tog upp det. Det var inget roligt samtal och det är inte roligt att såra någon som betytt så mycket för en själv.
Vi är goda vänner och kommer hålla det så för Alexanders skull. Det var jätte jobbigt de första dagarna efter men nu börjar jag känna att det var rätt beslut. Jag behöver få bo med Alexander ensam och bara ha honom och mig att sköta om.
Så nu efter jul och nyår kommer vi att gå till mäklaren för att få en värdering på vårat hus och så klart prata med banken angående alla lån...
Jag behöver lägga om alla mina för att få en mindre summa varje månad att betala.. Hoppas att de kan hjälpa mig med det... Jag menar jag har ju jobb nu så det borde inte vara nått problem.
Så nu ser jag framtiden an och längtar tills den dagen kommer då jag får en mindre lägenhet att inreda igen. Att göra allt för att sonen skall få det så bra som möjligt.
Jo by the way. Nu rasar jag i vikt igen. 26 kilo har jag tappat totalt nu och 163 cm på hela kroppen. Jag tror att det lossnar nu när jag får vara för mig själv och äta det jag tycker om. Jag känner mig lyckligare igen!!

Lite sent men bättre än aldrig!

Nya bilder tagna den 19 november och då hade jag gått fyra dagar över sen mitt halvårs jubileum.
23 kilo lättare och mer än 150 cm mindre totalt på hela kroppen från halsen och nedåt.
Jag hyfsat nöjd, kirurgen nöjd. Nu är det bara resten att ta på ett halvår ytterligare. Då skall det komma diskussioner om eventuell buk sträcknings op!