Ohh!

Jag vet inte vad jag skall tänka och tro, men jag håller tummarna. Jag tänker ialla fall vara lycklig tills dess nån säger annat :o)

Long time no see!

Nu har det varit länge sen igen sen jag skrev.
Det har som vanligt hänt massor, och mest på den positiva sidan.

Jag har flyttat och bor nu mitt ute på landet i Bjuråker Hälsingland.
Jag hittade kärleken mitt i allt kaos.
Jag och min lilla buse pendlar till jobb och dagis i Ljusdal ca 4 mil, men det går jättebra!

Jag har börjat på ännu en ny avdelning på jobbet, sliter just nu med en enorm arbetsbörda men jag hanterar det otroligt bra, fast det är stressigt.

Det är klart magen lär väl säga ifrån förr eller senare men så länge jag trivs så klarar jag av det.
Ja vi blir förhoppningsvis fler som jobbar på avdelningen om vi skall fortsätta få fler och fler arbetsuppgifter så här.

Livet går sin gilla gång, vikten står stilla eller pendlar uppåt/nedåt ett par kilo. Det är dags för motionen. Jag har svårt att finna tiden till det, men måste bättra mig om jag skall blir klar nån gång.
Har varit på 18 mån kontroll och fått godkänt på en liten bukplastik. Det sker när det sker, jag vet ju svensk sjukvård fungerar nu, de säger inom 3 månader men de har inte en chans att klara av den tidsramen. Men jag tänker inte tjafsa denna gången det blir när det blir. Jag har annat som är viktigare.
Mer om det kommer när jag är redo :o)

Får se om jag kan börjar uppdatera denna blog lite oftare nu när jag väl kommit till ro och livet lugnat ner sig.

Sommaren är över!

Ja det känns nästan så, kyligare vindar har kommit och man klär automatiskt på sig mer kläder.
Jo det kan ju bero på en envis förkylning som inte vill släppa också... men jag tror att sommaren är över för denna gång. Längtar tills den kommer åter.

Jag är tillfreds med livet igen trots sjukdomar. Jag hoppas kroppen fattar det med och släpper vikten. Men jag vet att det är träning som fattas, kommer att försöka ta tag i det så fort jag fått ordning på dagis och jobb och exet.
Han vill försöka sälja huset igen och visst fine gör det, bara jag slipper röra det. Jag gjorde allt förra gången och nu får han visa lite initiativ.

Annars jobbar jag så mycket jag kan, väntar på en kallelse till kirurgen för samtal om buksträckningsoperationen. Jag hatar allt som hänger på magen nu och eksemet/svampen eller vad det nu är har nått min navel så nu kliar det där med bara det blir en gnutta varmt.

Snubblade på en blogg som är jätteintressant, gå gärna in och berätta vilken just din favoritmaträtt är och vinn ett recept, då ägaren till bloggen: Skallig är kock!

Long time no see!

Nu var det länge sen jag skrev, jag har jobbat, jobbat fått magsår och sen jobbat igen.
Jag går inte ner nått mer i vikt, snarare tvärtom. Nu under semestern har jag faktiskt gått upp.

Jag tror att mitt magsår inte gillar mig just nu. Så nu är det minimalt med mat som gäller tills jag fått igång min medicin igen. Inte för att jag vill äta mindre utan för att jag inte kan. Kan inte ens dricka utan att det gör superont. Fördelen är ju att jag inte kan äta sött heller... allt gör ont, bara det kommer ner nått i magen gör det ont...

Sen har det ju hänt bra saker också, jag är lyckligare än någonsin *ler* Ni som känner mig vet ju varför.

Denna helg blir rolig, bröllop, järnvägs, bröllopsfest i den ordningen *ler* Jag är barnfri denna helgen och nästa hoppas jag... jag skall då ner till Gävle hade jag tänkt.

Sen så har jag fått en ny layout här på sidan med, det är min söta kompis Nina som gjort den. Gå in och kolla hennes blogg!

/M

11 månaders bilder

Här kommer en liten uppdatering. Inte så många kilon som försvunnit på tre månader, kanske huden stramats åt lite bara.

Å så från sidan dådå.

Tabletterna jag fått verkar jättebra, jag mår fint igen, stabilt skulle man väl kunna säga. Nu kan jag ta mina problem utan att bryta ihop igen och igen och igen. Mitt samtal med kuratorn gick över förväntan och det känns bra att få prata av sig... Allt ordnar sig så småningom. Det är bara jag som har lite för bråttom. Men jag ser så mycket fram emot att få min egna lägenhet som jag kan få måla och inreda. Jag måste ge det lite tid, förr eller senare kommer jag få flytta.
Jag känner energi igen och mycket har jag nog solen och det fina vädret att tacka för.

30 kilos jubileum!

I onsdags hade jag 30 kilos jubileum, jag har nu gått ner 30 kilo av 49. Så nu är det bara 19 kilo kvar till normalt BMI. I övrigt så har jag haft stora problem med biverkningar av medicinen. Jag har mått så illa så jag blev tvungen att åka på akuten för att få nån hjälp. Jag måste ju kunna äta, det är jätte viktigt. Så jag fick en ny medicin mot illamående. Men när jag tog den så orsakade den en ångestknuta i bröstet så jag bröt ihop på torsdagen igen. Det var enbart medicinerna som gjorde det har jag upptäckt... så idag har jag inte tagit min medicin än utan jag tänker ta den på kvällen innan jag går å sover istället. Så kommer eventuella biverkningar på natten.
Och vet ni vad... jag har mått prima idag... inget illamående, ingen ångest. Bara mitt normala jag... jag har till och med varit hungrig. Det gick galant att jobba!!!!
Nu vet jag hur jag skall göra och förhoppningsvis blir allt lättare nu.
Jag har till och med fått tid till kurator nästa vecka! Jag ser livet mycket mer positivt nu!
Håll tummarna nu att jag kan hålla mig stabil nog för att kunna jobba.

Kanske det är dags för lite nya bilder, även om det går sakta i viktnedgången. Jag skall fråga min goa kompis om vi kan göra det till veckan!

Tom och trött!

Jag fick träffa en företagssköterska på företagshälsovården, vi pratade lite och jag fick ut ännu mer tårar. Förstår inte hur det kan finnas några kvar. Hon rekommenderade mig att ta kontakt med min egna läkare eftersom det kostade företaget massor med pengar att ta det den vägen... Hon bad mig även skriva listor på sånt som ligger och trycker och som skall göras.
Jag ringde sjukhuset och fick en telefontid idag. Hon ringde ganska tidigt faktiskt och jag fick antidepressiva medel och en akutremiss till kurator. Jag behöver ingen sjukskrivning så länge jag kan få gå ut och promenera när det känns tungt. Och jag vill inte vara sjukskriven men jag vill inte heller sitta och grina när jag jobbar. Ringde min chef och talade om vad läkaren sagt och han sa att det är ju bättre för deras del om jag kan promenader istället för att vara sjukskriven. Det kostar företaget mindre och det är bra det. Så jag kommer vara hemma nu tills på måndag å så tar jag nya tag och fortsätter jobba. Det känns ändå bäst faktiskt.
Jag är bara sååå trött. Jag sover och sover och sover... men är tröttare än tröttast ändå. Men om 4 veckor om allt fungerar som det ska så kommer jag må bättre enligt läkaren... fast jag råkade glömma att fråga om dosen jag fick fungerar på mig som GBP-opererad. Men jag märker ju om inget händer.
Ja det blir att ta en dag i taget.