Omstart!

Efter ett par turbulenta veckor med ett psykbryt som avslut så fick jag byta avdelning på jobbet. För många moment i supportandet och stress=inget/minimalt näringsintag=psykbryt!
Sen att det blev ett möte med kollektivt skäll... dvs alla fick ta åt sig även de som gör sitt jobb och kommer i tid osv= JAG, gjorde att nu får det vara nog och jag kraschade direkt.
Jag har en sån tur att jag har en förstående chef som flyttade på mig direkt eller jag fick göra klart veckan och nu i morrn börjar jag min nya karriär. Mindre avancerat med mindre moment och jag kan ta fler pauser och äta bättre och ångesten kommer flyga sin kos. Men allt är såklart fortfarande på danska :o)

Om det blir bra denna gången vet jag inte men jag skall göra mitt allra bästa för att det skall funka.. och nu har jag ju mina svenska vänner som lärt sig danska tillsammans med mig. Det ger mycket att ha tjejer som jobbar tillsammans med en.

Sen är det bara att försöka ta tag i hus situationen och ringa till mäklaren för att se om det är nån som varit intresserad av att komma å titta på huset.

Jag vill flytta innan sommaren så att man kan ha en semester i lugn och ro. Hoppas på att sommaren blir varm och härlig så man kan ta sonen å åka å bada. I somras blev det ju inte av eftersom jag var relativt ny opererad och inte fick bada än.
Jag längtar efter allt för mycket just nu. Men jag får väl se vad ödet har med sig... jag mår bättre nu iaf, förhoppningsvis skall det fortsätta så.

Slut i huvudet!

Jag är såå trött nu när jag kommer hem från jobbet på kvällarna. Men idag så har dagen trots all ångest i morse varit ganska rolig!

Jag valde att sitta själv utan medlyssnare som kan hjälpa mig. Och det var mycket roligare, språkförbistringar till trots.

Jag tänkte att jag lär mig nog bättre så där å så får jag gå å fråga om det är något jag behöver ha hjälp med och det har faktiskt gått bra de gånger jag fått samtal. Jag behöver ju inte direkt skynda mig på när jag skall jobba utan ta allt i min takt... än så länge iaf.

Så ikväll blir det nog lite Harry Potter när busen gått till sängs. Jag tror inte jag orkar med något annat.

Jag hoppas att den här ångesten ger med sig nu... förhoppningsvis handlade den bara om att klara jobbet och inte allt annat som är jobbigt i livet just nu.

Jobbig vecka!

Denna vecka som gått har varit väldigt jobbig, inte så mycket arbete eftersom Alex varit sjuk hela veckan med hög feber, snuva och hosta. Nu så här i slutet på denna vecka så har även jag drabbats av denna förkylning.

Jag har inte så mycket snuva å sånt än men jag är hängig och febrig. Det känns som någon slagit en planka mitt i plytet på mig.

Igår hade vi träff för danska gruppen. Vi samlades allihopa och åt gott och umgicks. Jag är glad att vi alla har en sån sammanhållning.

På tisdagen så var LJP där och intervjuade oss alla och knäppte lite foton, det är ju ett ovanligt grepp att sätta ett antal svenskar på danska kurs för att sen sitta på kundtjänst eller teknisk support som jag sitter på.

I slutet på veckan var det så dags att ta lite samtal. Jag fick två som gick sådär. Det var väl ganska många svenska ord som slank ut. Men när man är nervös så är det svårt att hitta de rätta orden.

Nu skall jag ta å lägga min lilla buse sen är det täcket, kudden och soffan som gäller... för sen är det ju schlagerkväll... jag skall bara ligga å mysa hela kvällen.

Trött!!

Jag är såå trött, onaturligt trött. Jag har nyss fått min b12 spruta så det kan det inte vara.
Eller jag vet ju vad det är... Jag börjar bli less på hela denna situation..

Det är ju komiskt egentligen, vi har gjort slut men kan inte flytta isär. Istället så får man ta tag i Anticimex, Trygg-Hansa, Mäklare. Ringa, bli uppringd.

Samtidigt skall man lära sig att prata danska, komma in i jobbet igen vilket visar sig svårare än vad jag trodde det skulle vara.
Går en dag när allt fungerar helt fint, nästa dag så känns allt som om man får börja om från början igen. Är jag så svår att prata med? Jag vet att det låter lustigt när pratar men jag försöker så gott jag kan...
Tänk om det inte räcker, att kunderna kommer bli sura när de har en svensk som försöker snacka dansk!! Tiden rinner ut... jag har studerat i 12 veckor snart och jag tycker att jag kan mindre och mindre.

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhh panik panik....

Märker att kroppens viktminskning tar stryk med.. Nu går det jättesakta. Ner och upp i vikten. Jag har tagit bort mer än 75% av övervikten men jag är ju långt i från nöjd.

Om inte någonting löser sig snart så kommer jag att explodera eller få ett nervöst sammanbrott och få åka plingplång taxi till psyket.
JAG VILL INTE VARA MED LÄNGRE, VARFÖR ÄR JAG INGEN STRUTS SOM KAN STOPPA HUVUDET I SANDEN FÖR????

*spottåfräs*

Sammanbrott och tävlan!

Jag är verkligen nära ett sammanbrott nu... Jag tror att jag upplevde min första panik ångest attack igår. Jag mådde illa, hade ont i bröstet och fick svårt att andas..
Så hade jag mest hela dagen.
Jag orkar bara inte med allt just nu. Speciellt som det är jag som måste fixa allt... stressar hit än dit och ringer och donar med allt som har med separationen att göra...
Jag vill bara lägga mig ner och försvinna och inte komma fram förrän allt är klart.
Men när man har barn gör man bara inte sådant. Man biter ihop och kämpar än hårdare.
Det kommer helt klart vara dags för en kurator eller psykolog när allt har ordnat sig.
Ja det är inte bara separationen det handlar om det är ju så klart min egen självbild också och hur jag blir behandlad på kursen/jobbet. Förmodligen så förstorar jag allt men jag känner mig som en livegen som bara skall lyda/göra som jag blir sagd att göra för annars får jag inte det som jag blivit lovad... Gillar INTE den känslan kan jag säga.

Ja för att muntra upp mig själv går jag in och läser andras bloggar och jag blev mycket gladare när jag läste en viktopskollegas blogg att chansen finns att vinna en digitalkamera. Jag som inte kommer att ha en att ta scrappingbilder med efter separationen. En chans är alltid en chans även om den är liten :o) Här är hennes blogg, www.jonsy.se gå gärna in och läs om hennes liv och se hennes bilder på hennes viktnedgång, där ligger jag i lä skall ni veta.

Nu är det dags att ta tag i livet igen. Idag är det dags för 4 års kontroll på BVC för min lilla buse som fyllde 4 år i Söndags!

8 Månader efter min op!

Idag har det varit ännu en milstolpe. Jag har varit opad i 8 månader och det har faktiskt hänt en hel del ser jag på bilderna.

Nu är det 27 kilo och totalt är det 184 cm som försvunnit på kroppen från halsen och nedåt.

Jag är ganska nöjd men det måste minska på magen mer. Den är fortfarande för stor och rund. Men det kommer ju en buksträckningsop förmodligen senare och då kommer det väl att se bättre ut. Nu har allt förflyttat sig söderut!!!

Annars går allt bra, vi har haft mäklaren på besök som värderatt vårat hus och förhoppningsvis kommer vi att gå +- 0 på affären.
Jag längtar tills den dagen då någon fallit för vår fina hus och köpt det så man kan fixa en lägenhet och börja göra i ordning för det nya livet. Idag fick jag kommentaren att jag strålar, att jag ser lycklig ut igen. Och ja det är jag.. :)

Ännu en vecka!

Så har ännu en vecka passerat förbi, nu på måndag är det dags för att ta kontakt med mäklaren för han hade semester när exet ringde.
Här hemma börjar det bli lite irriterat nu, vi är fortfarande vänner och det kommer vi förbli om jag får som jag vill. Men det är så mycket som skall göras.
Jag måste även prata med banken till veckan och beställa en tid till kolla upp min ekonomi osv. Att vi kommer sälja huset å så.
Jag måste fixa blanketter så jag kan lämna in en förflyttning på Alexander och dagis.
Sen måste man ha koll på kostnaderna för flyttnings avgifterna så man kan ha de pengarna när det är dags. Säga upp vatten, avlopp och sophämtning. Mycket att tänka på där.
Sen hitta en passande billig lägenhet till mig och Alexander.

Annars har jag haft det jätteroligt på danska kursen. Vi var till jobbet igår och höll till där hela dagen, vi kollade in lite nr som de andra skall kunna ha koll på, produkt nr, serie nr, osv.osv.
Men det innebar att jag kunde prata med mina kollegor som jag gillar mer och mer.
Tänk va skoj det kommer att vara när alla spärrar släppt och jag kan tala fritt utan att staka mig och undra om jag säger rätt!. Jag tror att en av de spärrarna släppte lite denna gången. Jag känner att det går lättare men jag behöver mer ordförråd.

En sak som bekymrar mig lite bara. Tror jag hamnade i onåd lite med min danska lärare/chef?? Han sade en sak till oss som jag talade om för mina kollegor, och det fick jag tydligen inte men då tyckte jag att han antingen inte skulle talat om det för oss eller så sagt att det var lite hemligt! Men gjort är gjort och jag gillar inte att bli behandlad annorlunda.
Men det blev lite iskallt så att säga. Det går väl över och han gör inte det misstaget igen.
Och nu blev jag tydligen inte heller en medlem i gruppen heller för det var tänkt så att vi skulle ha träffar i början när vi jobbar sen för att kolla av hur det går å så. För att få lite stöd och feedback. Men nu så sa han att det fick inte jag gå på??
Förmodligen så tycker han att jag klarar mig så bra redan nu och inte vill plocka ur mig ur supporten men tror han inte att jag oxå vill ha lite stöd och feedback... jag är fortfarande svensk även om jag sitter på den tekniska delen. Jag behöver ju ha mer hjälp än de andra då jag måste lära mig tekniska termer på danska också.
Jaja jag har en kollega som ville fråga vad det handlar om. Om inte jag behöver lika mycket stöd som de andra. Kanske är det för att jag redan är anställd och det är nu efter tre månader de behöver börja tjäna pengar på mig.

Idag skall vi åka till mormor en sväng för exet skall på bandy. Mommo har varit lite krasslig men nu verkar hon orka med lite besök av sitt busiga lilla barnbarn.
Jag tycker det är mysigt att åka på lite besök jag med.
Jag önskar att tiden kunde gå fortare så huset blir sålt och att man kan finna sig en lägenhet och börja sitt nya liv. Jag vet att jag inte dör av att vara här i några månader till men jag vill bort bort och ha lite eget liv med.