11 månaders bilder

Här kommer en liten uppdatering. Inte så många kilon som försvunnit på tre månader, kanske huden stramats åt lite bara.

Å så från sidan dådå.

Tabletterna jag fått verkar jättebra, jag mår fint igen, stabilt skulle man väl kunna säga. Nu kan jag ta mina problem utan att bryta ihop igen och igen och igen. Mitt samtal med kuratorn gick över förväntan och det känns bra att få prata av sig... Allt ordnar sig så småningom. Det är bara jag som har lite för bråttom. Men jag ser så mycket fram emot att få min egna lägenhet som jag kan få måla och inreda. Jag måste ge det lite tid, förr eller senare kommer jag få flytta.
Jag känner energi igen och mycket har jag nog solen och det fina vädret att tacka för.

30 kilos jubileum!

I onsdags hade jag 30 kilos jubileum, jag har nu gått ner 30 kilo av 49. Så nu är det bara 19 kilo kvar till normalt BMI. I övrigt så har jag haft stora problem med biverkningar av medicinen. Jag har mått så illa så jag blev tvungen att åka på akuten för att få nån hjälp. Jag måste ju kunna äta, det är jätte viktigt. Så jag fick en ny medicin mot illamående. Men när jag tog den så orsakade den en ångestknuta i bröstet så jag bröt ihop på torsdagen igen. Det var enbart medicinerna som gjorde det har jag upptäckt... så idag har jag inte tagit min medicin än utan jag tänker ta den på kvällen innan jag går å sover istället. Så kommer eventuella biverkningar på natten.
Och vet ni vad... jag har mått prima idag... inget illamående, ingen ångest. Bara mitt normala jag... jag har till och med varit hungrig. Det gick galant att jobba!!!!
Nu vet jag hur jag skall göra och förhoppningsvis blir allt lättare nu.
Jag har till och med fått tid till kurator nästa vecka! Jag ser livet mycket mer positivt nu!
Håll tummarna nu att jag kan hålla mig stabil nog för att kunna jobba.

Kanske det är dags för lite nya bilder, även om det går sakta i viktnedgången. Jag skall fråga min goa kompis om vi kan göra det till veckan!

Tom och trött!

Jag fick träffa en företagssköterska på företagshälsovården, vi pratade lite och jag fick ut ännu mer tårar. Förstår inte hur det kan finnas några kvar. Hon rekommenderade mig att ta kontakt med min egna läkare eftersom det kostade företaget massor med pengar att ta det den vägen... Hon bad mig även skriva listor på sånt som ligger och trycker och som skall göras.
Jag ringde sjukhuset och fick en telefontid idag. Hon ringde ganska tidigt faktiskt och jag fick antidepressiva medel och en akutremiss till kurator. Jag behöver ingen sjukskrivning så länge jag kan få gå ut och promenera när det känns tungt. Och jag vill inte vara sjukskriven men jag vill inte heller sitta och grina när jag jobbar. Ringde min chef och talade om vad läkaren sagt och han sa att det är ju bättre för deras del om jag kan promenader istället för att vara sjukskriven. Det kostar företaget mindre och det är bra det. Så jag kommer vara hemma nu tills på måndag å så tar jag nya tag och fortsätter jobba. Det känns ändå bäst faktiskt.
Jag är bara sååå trött. Jag sover och sover och sover... men är tröttare än tröttast ändå. Men om 4 veckor om allt fungerar som det ska så kommer jag må bättre enligt läkaren... fast jag råkade glömma att fråga om dosen jag fick fungerar på mig som GBP-opererad. Men jag märker ju om inget händer.
Ja det blir att ta en dag i taget.

Ännu en deprimerande krasch!

Jag jobbade som en tok förra veckan för att kunna åka på min Ålands kryssning helgen som var. Jag behövde verkligen komma bort från allt.
Och det var verkligen bra för mig.. Jag har inte tänkt på alla problem som jag har/haft utan bara roat mig och umgåtts med mina Gävle vänner. Jag har haft så roligt även om plånboken är en aning tom just nu :o)
Idag gick jag till jobbet som vanligt, på mitt vanliga humör. Jag hann jobba ända tills kl var halv elva ungefär då hela livet vände sig upp och ner igen... jag kan säga att jag fick en sån panik och ångest attack att jag inte kunde sluta gråta, anledningen var jobbrelaterad, det tog flera timmar kan jag säga.. mina chefer kommer hjälpa mig till företagshälsovården och få tala med en kurator. Jag är så tacksam att jag har så förstående och hjälpsamma chefer och kollegor. Det har varit en jobbig dag som jag snart kommer avsluta sovandes i min säng. Jag har fått en huvudvärk utan dess like som inte alvedonsupp kunde rå på. Jag får ta en till sedan å sen gå till sängs.. Jag börjar bli utmattad på dessa krascher. Men förhoppningsvis så blir det inte så många flera. Jag kommer att ta med mig mina mediciner (vitaminer) som är flytande till jobbet för att ha dem i kylskåpet och ta före/efter lunchen. Jag måste nog äta mer sånt för att orka mer.

Så var påsken snart över!

Det har varit påsk och födelsedagar att fira nu i en vecka nästan.
Jag sitter och bara önskar mig mer än någonsin att jag fått ordning på allt, med hus och hem.
Och framför allt psyket. Men jag tänker ringa till sjukan till veckan för att beställa tid till min läkare. Så hon kanske kan hjälpa mig med en remiss till en kurator så jag kan få tala av mig.. Avdramatisera det hela lite så jag kan prata om eländet utan att börja grina.

Sitter och funderar på om man måste ta kontakt med de som tittade på grunden på huset, vad det kan kosta att fixa det.. om det är en kostnad vi måste ta för att kunna få huset sålt. Jag måste bort härifrån och det snart.

Jag går inte ner så mycket.. ett kilo i månaden ungefär och det är liiiite det.. Men jag äter inte som jag ska, jag kan inte äta när jag är så här stressad...och äter jag nått så är det fel val, comfortfood kan jag säga som jag efteråt mår skit av. Tänkte börja med LCHF metoden men visste inte om jag skulle våga eftersom jag är opad så jag mailade kvinnan som kommit på metoden. Fick ett svar att jag kunde ju successivt slussa in mig på det och prova om tarmen accepterade det högre fett intaget.
Pratade sen med dietisten som jag går hos och kände direkt vibbarna där att hon inte gillade metoden, hon bad mig ta blodfettsprover först så det inte skedde nått och att jag skulle vara vaksam på att de inte gjort någon längre forskning på det bara 2 år. Men det visste jag väl att hon skulle säga så nu vet jag varken ut eller in igen.
Känner mig fångad i ett hörn utan flyktvägar.

Jag kommer i alla fall få åka bort en sväng nu till helgen, då skall jag och tjejerna på Gästriklandtråden på viktopforumet åka till Åland med Birkabåtarna. Och det ser jag fram emot så himla mycket . Jag har egentligen inte råd men det tänker jag göra ändå. Jag tänker handla lite gott. Jag behöver satsa lite på mig själv nu. Sen kanske det blir lite flirt som kan förgylla livet lite och ta bort det svarta mörker jag hela tiden trampar i.
Om jag nu vågar, jag är ju en feg jävel egentligen som inte kan ta för sig när det kommer till kritan.

Idag skall jag umgås med min söta lilla pojke som får stå ut med mycket nu för tiden. Han kommer få det så mycket bättre den dagen då allt detta löst sig för det måste det ju göra! Glad mamma + glad pappa = glad pojke

Omstart!

Efter ett par turbulenta veckor med ett psykbryt som avslut så fick jag byta avdelning på jobbet. För många moment i supportandet och stress=inget/minimalt näringsintag=psykbryt!
Sen att det blev ett möte med kollektivt skäll... dvs alla fick ta åt sig även de som gör sitt jobb och kommer i tid osv= JAG, gjorde att nu får det vara nog och jag kraschade direkt.
Jag har en sån tur att jag har en förstående chef som flyttade på mig direkt eller jag fick göra klart veckan och nu i morrn börjar jag min nya karriär. Mindre avancerat med mindre moment och jag kan ta fler pauser och äta bättre och ångesten kommer flyga sin kos. Men allt är såklart fortfarande på danska :o)

Om det blir bra denna gången vet jag inte men jag skall göra mitt allra bästa för att det skall funka.. och nu har jag ju mina svenska vänner som lärt sig danska tillsammans med mig. Det ger mycket att ha tjejer som jobbar tillsammans med en.

Sen är det bara att försöka ta tag i hus situationen och ringa till mäklaren för att se om det är nån som varit intresserad av att komma å titta på huset.

Jag vill flytta innan sommaren så att man kan ha en semester i lugn och ro. Hoppas på att sommaren blir varm och härlig så man kan ta sonen å åka å bada. I somras blev det ju inte av eftersom jag var relativt ny opererad och inte fick bada än.
Jag längtar efter allt för mycket just nu. Men jag får väl se vad ödet har med sig... jag mår bättre nu iaf, förhoppningsvis skall det fortsätta så.

Slut i huvudet!

Jag är såå trött nu när jag kommer hem från jobbet på kvällarna. Men idag så har dagen trots all ångest i morse varit ganska rolig!

Jag valde att sitta själv utan medlyssnare som kan hjälpa mig. Och det var mycket roligare, språkförbistringar till trots.

Jag tänkte att jag lär mig nog bättre så där å så får jag gå å fråga om det är något jag behöver ha hjälp med och det har faktiskt gått bra de gånger jag fått samtal. Jag behöver ju inte direkt skynda mig på när jag skall jobba utan ta allt i min takt... än så länge iaf.

Så ikväll blir det nog lite Harry Potter när busen gått till sängs. Jag tror inte jag orkar med något annat.

Jag hoppas att den här ångesten ger med sig nu... förhoppningsvis handlade den bara om att klara jobbet och inte allt annat som är jobbigt i livet just nu.